Himlen är blå

Himlen är blå, inte för att den i hemlighet propagerar för skattesänkningar utanför att du när du går ut genom dörren ska kunna hitta dig själv mer. För du hittar dig definitivt inte bakom datorskärmen. Jag kommer inte på vad jag ska skriva genom att stå och stirra här, och datorn är inte verktyget eller orsaken till min kreativitet. Istället är en promenad eller en restur precis vad som behövs för att få tankarna att börja snurra. Istället blir datorn en distraktion eller ett fängelse som tar ifrån dig allt som du behöver för att må bra och vara en skapande varelse. Mobilen du bär på dig och möjligheten att ständigt surfa ut på twitter och reklamen överallt förvandlar dig till en passiv konsument. Möjligheten att diskutera, prata, ventilera, reflektera, och ha tråkigt, släpper istället hjärnan fri, det är verktyget som finns där för att du ska vara en fri själ.

Jag har inte läst Aldous Huxleys böcker, men han tror att det som kommer döda oss inte är det vi fruktar mest, utan det vi älskar mest. Jag vet inte om han har rätt, men jag tror definitivt att vi ska respektera den tankegången och aldrig låta oss bli fängslade som passiva lyckokonsumenter. Lika mycket som vi ska lyssna till George Orwells 1984, där det som kommer döda oss är massövervaknignssamhället, vår rädsla, och vårt hat, måste vi se hotet bakom att inte vara vår egna människa utan att vara en konsument av andras skapelser.

För att stoppa klimathotet och det vi fruktar mest behöver vi vara våra egna människor, inte slavar bakom vår egen lathet. Våra största vänner är de som vågar hoppa på hustak, dansa på galor, sjunga på torg, demonstrera på gator, de som inte ger efter för rädsla och passivism, och de som inte gömmer sig bakom förväntningssamhällets lyckoinjektioner i form av billig kvalitetsunderhållning på teve, facebookapplikationer, och den senaste modellen av iPhone.